Jon Olsson grundade väskbolaget Db 2011. När det franska lyxkonglomeratet LVMH köpte in sig i bolaget 2024 hade han redan sålt sitt innehav. Enligt Olsson själv hade han fått ”några hundra miljoner” om han suttit kvar. Det är en dyr påminnelse om något många småföretagare möter i mindre skala: att sälja för tidigt kostar ofta mer än att sälja för sent men går sällan att veta i förväg.
Tretton år från grundandet tills LVMH kom in
Db byggdes upp under en period när svenska konsumentvarumärken hittade ut i världen på ett nytt sätt. Bolaget startade 2011 kring resväskor och skidbagar med tydlig designprofil. Det tog tretton år innan LVMH klev in, ett konglomerat som normalt inte tittar på småbolag från Norden.
Vad hände under de åren? Ur ett ägarperspektiv är det den intressanta frågan, inte exit-summan. Ett varumärke som Db behövde bygga distribution, produktionskedja, återförsäljarnät och tillräckligt med volym för att en fransk lyxkoncern överhuvudtaget skulle registrera det. Det arbetet gjordes till stor del av andra ägare och en operativ ledning, inte av grundaren.
Och där ligger kärnan i varje tidig exit. När en grundare säljer sitt innehav överlämnar hen både uppsidan och arbetet. Den som köper in sig tar över risken att bolaget stannar av, tappar en nyckelkund eller aldrig tar sig ur den där omsättningsplatån på 20-30 miljoner där många svenska konsumentvarumärken fastnar. Att LVMH dök upp 2024 var inte förutbestämt. Det hade lika gärna kunnat bli tio år till av kämpande eller en avveckling.
Olssons bedömning att han sålde ”alldeles för tidigt” är en retrospektiv dom. Den är fattad med facit och facit fanns inte 2018 eller 2020 eller när han nu klev av. Det gör inte bedömningen fel men den säger mer om utfallet än om beslutet.
Grundarens exit är sällan ett enda beslut
I praktiken säljer få grundare för att de tror bolaget nått toppen. De säljer för att något annat är sant: de vill ha likviditet, de har tappat lusten för den operativa vardagen, de vill inte ta in mer kapital och spädas ut, en medgrundare vill ut och det blir enklare att båda går eller så vill en ny huvudägare ha rent bord.
Det här känns igen långt utanför influencer-ekonomin. Byggföretagaren som säljer till en branschkonsolidator vid 58 års ålder gör samma kalkyl. Webbyrån med fyra anställda som får ett bud från en större byrå gör den också. Frågan är sällan ”är det här max?” utan ”vill jag hålla på fem år till?”.
Earn-out kan ge dig del av uppsidan du missar
Det finns en praktisk lärdom att dra och den ligger i aktieöverlåtelseavtalet snarare än i timingen. Om du säljer ditt bolag eller din andel och misstänker att köparen ser ett värde du själv inte hunnit realisera, förhandla in en tilläggsköpeskilling.
Earn-out på svenska: du får en grundsumma vid tillträdet och ytterligare betalning om bolaget når vissa mål under kommande två till tre år. Det binder dig ofta till bolaget under perioden, vilket är en kostnad i sig. Men det flyttar en del av uppsidan tillbaka till dig.
Ett alternativ som kräver mindre av dig är att behålla en minoritetspost. Säljer du 80 procent och behåller 20 får du ut kapital nu, slipper det operativa ansvaret och sitter kvar om en LVMH-liknande köpare dyker upp om åtta år. Nackdelen är verklig: som minoritetsägare i ett onoterat bolag har du begränsat inflytande, ingen given exit och ingen garanti att någon någonsin köper din post. Skriv in ett drag along- och tag along-villkor i aktieägaravtalet så att du får sälja på samma villkor som majoriteten när de säljer.
En tredje väg är en enkel option: rätt att köpa tillbaka en andel till förutbestämd värdering inom en viss period. Ovanligare men förekommer.
Vilken av modellerna som passar beror på om du säljer för att du behöver pengarna eller för att du tröttnat. Behöver du pengarna, ta dem. Har du tröttnat, behåll en post. Är du osäker på om bolagsformen ens är rätt för en framtida försäljning, jämförelsen mellan enskild firma och aktiebolag är en rimlig startpunkt, eftersom en enskild firma inte går att sälja som andelar överhuvudtaget. Du säljer inkråmet och det beskattas annorlunda.
FAQ
Går det att sälja en enskild firma på samma sätt som ett aktiebolag?
Nej. En enskild firma är inte en juridisk person, så det finns inga aktier att överlåta. Du säljer tillgångarna: kundregister, inventarier, varumärke, lager. Köparen driver sedan vidare i eget bolag. Beskattningen skiljer sig kraftigt från en aktieförsäljning och för många är det ett skäl att ombilda till aktiebolag i god tid före en planerad försäljning. Fråga Skatteverket eller en revisor om just din situation, reglerna kring vinstbeskattning vid inkråmsöverlåtelse är inte triviala.
Vad är en rimlig earn-out-period?
Två till tre år är vanligast i svenska småbolagsaffärer. Kortare än ett år hinner inte visa något, längre än fyra år binder dig orimligt länge och gör målen svåra att mäta när köparen börjat integrera verksamheten i sin egen. Se till att målen är kopplade till siffror du kan påverka, helst omsättning eller bruttovinst i din del av verksamheten, inte koncernens resultat efter köparens omorganisationer.
Hur vet jag om jag säljer för tidigt?
Det vet du inte. Ingen vet. Det du kan göra är att beräkna vad bolaget är värt i dag med nyckeltal som soliditet och rörelsemarginal, jämföra med vad liknande bolag i branschen sålts för och sedan fråga dig om du orkar tio år till. Svaret på den sista frågan avgör oftare än värderingen.
Foto: Unknown / CC BY 4.0 via Wikimedia Commons
Isabelle Andersson är chefsanalytiker på Bättre Affärer med över tio års erfarenhet av finansiell analys och bolagsvärdering. Hon arbetar med strukturerade och oberoende genomgångar av noterade bolag med fokus på affärsmodell, kassaflöden och långsiktigt värdeskapande. Isabelle publicerar inga investeringsråd utan strävar efter att ge läsaren ett sakligt och transparent beslutsunderlag.