Idén att sälja delar av statens bolagsinnehav för att finansiera försvar, järnväg och forskning har återvänt till debatten. Investeraren och industrimannen Björn Savén, tidigare styrelseledamot och en period ordförande i Vattenfall, argumenterade i augusti 2026 för att svensk kapitalmarknad borde få jobba åt staten i stället för att statskapitalet ligger inlåst i ett par tunga industribolag. Räkneexemplet som lyftes fram: en försäljning av 25 procent av Vattenfall och 25 procent av LKAB skulle kunna frigöra omkring 125 miljarder kronor.
För dig som driver ett litet företag är det ingen börsfråga. Det är en fråga om vem som betalar vägen förbi din verkstad de närmaste tio åren och om räntan på de lån du redan har.
Staten äger fortfarande ett fyrtiotal bolag
Statens ägarportfölj rymmer allt från Vattenfall, LKAB och SJ till Systembolaget, Apoteket, Svevia och Almi Företagspartner. Vissa bolag är rena marknadsaktörer som konkurrerar om kunder. Andra finns för att sköta ett samhällsuppdrag som ingen privat aktör skulle ta.
Just den skillnaden är hela poängen i debatten om att aktivera statens bolagstillgångar för att lösa svenska kapitalbehov. Vattenfall och LKAB säljer el och järnmalm på världsmarknaden och det går att argumentera för att staten inte behöver äga hundra procent av det för att styra riktningen. Systembolaget säljer alkohol på ett monopoluppdrag och där är frågan inte ens öppen.
I ett europeiskt perspektiv har Sverige en relativt liten andel statligt ägda företag. Samtidigt har svenskarna ett ovanligt högt sparande och ett stort pensionskapital placerat i aktier och förtroendet för aktiemarknaden ligger högt jämfört med de flesta EU-länder. Det är det argumentet som bär förslaget: kapitalet finns i landet, det är bara felplacerat.
Sverige har sålt statliga bolag förr och lärt sig av det
Det här är inte en ny idé. Den har prövats i praktiken flera gånger, med olika utfall.
- 1990-talets bolagiseringar. Televerket blev Telia, Postverket blev Posten, Statens Järnvägar delades upp. Steg ett var att göra myndigheter till bolag, inte att sälja dem.
- Telia-börsnoteringen 2000. Cirka 1 miljon svenskar tecknade aktier till 85 kronor. Kursen föll kraftigt när IT-bubblan sprack och ”Telia-aktien” blev i många år den svenska folkaktieförlustens synonym. Läxan handlar mindre om att sälja och mer om att tidpunkten och prissättningen är själva affären.
- Alliansregeringen 2007-2014. Vin & Sprit såldes till Pernod Ricard, innehavet i OMX avvecklades, Absolut lämnade svensk ägo. Intäkterna gick till amortering av statsskulden.
- Nordea-avvecklingen fram till 2013. Staten sålde sitt aktieinnehav i etapper, till slut för runt 20 miljarder kronor i den sista tranchen.
- Efter 2014 stannade det. Ingen regering har sedan dess drivit igenom någon större försäljning ur portföljen. Apoteket, SBAB och Telia har diskuterats med jämna mellanrum utan att något hänt.
- 2026 dyker frågan upp igen, nu kopplad till försvarsupprustning och infrastruktur i stället för till statsskulden.
Mönstret är tydligt. Försäljningarna har genomförts när kassan behövt fyllas eller när ideologin talat för det, sällan efter en genomarbetad analys av vad staten faktiskt bör äga.
Argumentet mot handlar om utdelningar, inte om ideologi
Motståndet kommer från två håll och bara det ena är politiskt.
Det praktiska invändningen är att statens bolag levererar utdelningar varje år. Säljer du en fjärdedel av Vattenfall får du en engångssumma och avstår sedan en fjärdedel av utdelningen i evighet. Om utdelningarna i genomsnitt ger bättre avkastning än vad de sålda pengarna gör nytta, är affären dålig. Det avgörs helt av vad pengarna används till. Amorterar staten på skulden i ett läge med låga räntor är kalkylen svag. Bygger den kraftnät som annars inte blivit byggda på tjugo år kan den vara stark.
Det andra motståndet är kontrollfrågan. Vattenfall är en central aktör i den svenska elförsörjningen och LKAB sitter på malmen som Hybrit-satsningen bygger på. Att sälja en minoritetspost betyder formellt inte att staten tappar styrningen men i praktiken tillkommer minoritetsägare som har rätt att bli lyssnade på. Det bromsar beslut som fattas av politiska skäl snarare än affärsmässiga.
Mindre statlig upplåning håller nere räntetrycket på ditt företagslån
Om staten hittar 125 miljarder utanför statsbudgeten behöver den låna mindre. Mindre statlig upplåning håller nere trycket uppåt på räntorna och räntan på din checkkredit och ditt företagslån följer i praktiken samma marknad. Sveriges Riksbank följer den finansiella stabiliteten och statens upplåning löpande och statsskulden är en av de variabler som väger in.
Sambandet är indirekt och långsamt men riktningen är rätt för alla som lånat till lokal, maskiner eller lager.
Riksdagen, ideologin, timingen och öronmärkningen avgör om det blir något
Debatten kommer inte att avgöras av räkneexempel. Den avgörs av fyra saker.
Ägarpolitiken ligger hos riksdagen och en försäljning av betydande poster i Vattenfall eller LKAB kräver riksdagsbeslut. Frågan är dessutom starkt ideologiskt laddad, vilket gör att den sällan får plats i valrörelser utan att bli en symbolstrid. Timingen spelar roll: kraftbolag värderas högt i elprischocker och lågt när priserna faller. Och till sist finns kravet på öronmärkning. Utan en tydlig koppling mellan intäkt och investering blir försäljningen bara en engångsförstärkning av budgeten och den sortens affärer har svenska väljare sett tidigare.
För småföretagare är det värt att hålla ett öga på frågan av ett enkelt skäl. Den svenska staten är redan en av de största finansiärerna av företagande genom Almi och Tillväxtverkets stödsystem. Om portföljen omfördelas blir det intressant om något av kapitalet hamnar närmare de bolag som skapar jobben eller om det försvinner in i stora infrastrukturprojekt där en enskild webbyrå eller byggfirma aldrig ser en krona.
FAQ
Kan staten sälja Vattenfall utan riksdagsbeslut?
Nej. Att avyttra betydande delar av statens aktieinnehav kräver riksdagens godkännande och regeringen kan inte fatta beslutet på egen hand.
Hur mycket äger staten i Vattenfall och LKAB idag?
Staten äger båda bolagen till hundra procent. Det är därför resonemanget om en 25-procentig försäljning är tekniskt möjligt utan att staten tappar kontrollen över majoriteten.
Påverkar en försäljning elpriset?
Inte direkt. Vattenfall prissätter el på Nord Pool oavsett ägarform och ett minoritetsinnehav ändrar inte marknadsmekanismen. Det som skulle kunna påverka på längre sikt är om ägarförändringen leder till andra investeringsbeslut i produktion och nät men det är en effekt som i så fall visar sig först efter många år.
Vad hände med pengarna från Nordea-försäljningen?
Intäkterna från avvecklingen av statens Nordea-innehav fram till 2013 användes huvudsakligen till att amortera på statsskulden, inte till öronmärkta investeringar. Just det är kärnan i kritiken mot tidigare försäljningar och en av anledningarna till att dagens debatt betonar öronmärkning.
Isabelle Andersson är chefsanalytiker på Bättre Affärer med över tio års erfarenhet av finansiell analys och bolagsvärdering. Hon arbetar med strukturerade och oberoende genomgångar av noterade bolag med fokus på affärsmodell, kassaflöden och långsiktigt värdeskapande. Isabelle publicerar inga investeringsråd utan strävar efter att ge läsaren ett sakligt och transparent beslutsunderlag.